Tänk om vi kunde skapa konst direkt i parken, sa vi på ett möte i vår ateljéförening. Det är ju så vackert: Vättern, träden, ljuset, alla skrymslen och vrån. Ja, tänk om… Och JA – nu har vi gjort det i nio år. Vi ställer ut själva och bjuder in konstnärer från annat håll: två helger och en vecka däremellan, vill vi att alla hjobor ska möte konst där den i vanliga fall inte ses. Det kan vara under hundpromenaden, på väg till lekparken eller under kvällens löprunda. Och för varje år hittar fler och fler hit. Förra året arrangerade jag även en ljussatt konstvandring på kvällen och trots hällregn var vi ett 60-tal som drog på oss gummistövlar och halkade runt 🙂 Det blev en helt annan konstupplevelse i mörkret. Se mer här: ockra.dinstudio.se
Mitt bidrag 2015 hette Hem är inte alltid hemtrevligt. Frågan om vad som är ett hem, varför man lämnar sitt hem blev påtaglig förra hösten. Aldrig någonsin har så många varit utan ett fast hem, ett ställe där man kan vara trygg. Många ifrågasatte varför så många skulle komma hit. Jag vill både utforska ordet HEM och samtidigt också lyfta frågan. Att lämna sitt hem är inget enkelt beslut. Det som jag en gång kallade hem, är kanske inte längre ett hem, utan bara ett tomt skal. Sönderbombad är både hus och trygghet. På avstånd kan allt se varmt, inbjudande, livfullt ut. Särskilt i mörkret. Men går du lite närmre så ser du att det är tomt och ödsligt. Är det då ett hem? Går det att flytta tryggheten? Husen visades också i Tidaholm under Konstnatta och blev en del av utmärkelsen Årets helhetsupplevelse hos Karin Hurtig på Bergaknuten.
Tidigare år har det sett ut så här…
Och så här…
